människor och jag vet inte vad
människor är så lustiga i olika situationer. Jag älskar att studera dem i biblioteksmiljö, träningsmiljö, jobbmiljö, tunnelbanemiljö -framförallt underliga i tunnelbanemiljö. kan jag tycka. Men det kanske är för att tunnelbanebeetende blir så tydligt och ofta när man åker flera gånger om dagen.
i arbetsmiljö har jag funderat främst över könsroller, det märks nämligen väldigt tydligt. alla har sin plats och vi har visserligen en kvinnodominerad arbetsplats men de två utmärkande männen är två olika typer:
En gubbe som vill göra allt för att trycka ner dig får mina kvinnokollegor som inte orkar stå upp för sig själv att gråta, ställer krav, är divig, tror att han har chefsrättigheter. Och bara är allmänt gubbig och bitter. Jag låtsasler varje dag åt honom. Han har aldrig varit arg eller sagt någonting dumt till mitt ansikte men gör han det så vet jag redan i förväg en massa meningar jag tänker spotta ur mig. För det bubblar inom mig när jag får höra att han trycker ner mina kollegor. Sakta men säkert, bitter gubbe går på osäker tjej som har det svårt nog.
Typ 2. Yngre, rocknroll. En konstnärstyp som gör annat vid sidan om och liksom glider. Glider på allt, med stilen och latjobb. Han glider med i att folk genom hans sätt att se upp tror att han är en god människa med goda avsikter och en bra människosyn. Men ibland kommer de andra sidorna fram, nämligen när någon av alla tröttaxlade kvinnor lämnar över lite ansvar till honom - ber honom att bidra. Då regnar glåporden. Kärring, kärringjobb. Och dylikt. Och jag vet ju att som han behandlar andra behandlar han även mig när jag ber honom dela på vårat arbeta lika och jämnt. Då vet jag ser och förstår och smyghör hur han tycker att det är kvinnogöra att vi kvinnor bara gnäller och inte kan göra någonting själva. Det är förjävla tröttsamt. Båda typerna. Jag har lust att skriva ett brev till vardera och lämna innan jag slutar. Eller så går jag som nu och väntar. Väntar på ett tillfälle när dem bär samma tynga börda som vi andra och tillslut brister. För jag kommer att prata tillbaka. Från oss alla till er alla.
