sprawl

längesen jag var i skogen. vill det helst varje helg nu!

åså kom äntligen den här fredagen. och fan vad bra dag! på morgonen åt jag och fanny långfrukost med nybakt för att sen bege oss för att fixa visum. känns lite mer verkligt och jag har börjat räkna ner jobbdagar. det är elva kvar.
sen har det äntligen slutat klia i fingrarna. jag har nämligen handlat. en bok, en skjorta, en riktigt riktig bh, en mössa och frukter till fruktsallad. jag har promenerat hela stan med christer i p3 i öronen. känt mig lycklig och stark. och det som väntar är inte heller fy skam, fruktsallad framför svtplay för att sen åka in och hänga. är faktiskt sugen på det idag.
nu lämnar jag för idag, glad och förkyld.

1.klarade mig på 45kr på två veckor, plus lite pantburkar iförsej. allt löser sig alltid
2.att jag och ellen gick på spinning intensiv och klarade det rätt så bra. fast vi kom ut som två gamla disktrasor

-

mm

fattiga riddare en söndagsmorgon med stina. en helg utan alkohol numera regel än undantag. igår: rotfrukter i ugn med kyckling och massa prat tillsammans med fanny. snart filmfestivalens sista film men först gymmet med josefine.

filmer jag verkligen rekommenderar från filmfestivalen:
The lady.
The source.
The devils double.

budgetstatus: -9kr. tydligen
räddning: pantburkar. tömma skafferierna och gå på alla redan förbetalda biofilmer. nu bio rio

jag går runt och irriterar mig. På reklamer från stora företag som lyder: bli ihop med en stark flyttkille tills på måndag (för då börjar deras rea och han ska alltså bära allt du konsumerar). Jag blir så irriterad på så många plan. Man kan väl bära själv? Orkar knappt tänka på det. Och när jag fick höra att det huserar en flickkör på skolan. Har jag ens rätt att bli upprörd? Och jag kämpar verkligen medvetet med att berömma alla barn för vad dem gör, inte kommentera utseende och dylikt. Det kommer dem få nog av sen. Att se dem som enskilda individer och inte gulla med flickorna utan verkligen ha samma attityd åt alla en vis du klarar dig upp och hoppa mentalitet. Den tror jag man behöver senare i livet nämligen.
Jag sa att alla behövde spela fotboll idag och att alla skulle passa. I tio minuter. Inte mycket begärt. Efter fem stod tjejerna vid kanten. Vad är det? Kom igen nu. Då sa en av dem: men jag fattar inte, vad är det vi ska göra? Är det det helt ärligt så att alla ska springa efter EN boll?? Haha jag kunde bara skratta. Det var ju klokt sagt. Men de gav de en chans till och lyckades bidra till ett mål i sitt lag. Lyckan i det, att man såg att dem uppskattade det att det fanns laganda och att de äntligen förstod. För vad är en hörna om inte just ett hörn om ingen någonsin förklarar. Och varför ska dem spela fotboll när de ser män på tv som spelar men inga kvinnor. Växer man dessutom upp med skita inte ner dig oj gjorde du illa dig flicka lilla så är det klart man inte vill spela fotboll. Man är uppväxt till att ignonera fotboll. Och då är det inte lätt.
Idag rös jag till när en vuxen sa lilla gumman till ett barn. Fast vemvet denne kanske säger lille gubben lika ofta. Men vad vet jag jag tycker bara vi får passa oss lite.


Och till något annat. Tunnelbanan är märkbart överbefolkad- och dem diskuterar fina spårvagnsvägar mellan östermalm och lidingö. girl please. Vi behöver en ringbana, en till tunnelbanelinje, fler nät och så. Frågan är hur man kan göra upprop mot något vi är så beroende av. Jag älskar att åka tunnelbana. Men inte när det kostar multum, alla står som packade sillar, kommer ut som klubbade sälar och ibland inte ens kommer med tuben. För att inte tala om förseningar. Vill verkligen inte lägga energi eller ens en tanke på sl. Ska försöka att inte.

Gud vilken otroligt långsam vecka. Tiden bara stannade upp, det var alltid tisdag eller onsdag. Och ändå har jag gjort massor hela veckan. Sett tre filmer, tränat tre gånger, jobbat som vanligt varje dag, tvättat, diskat. Fast när jag tänker efter har jag inte träffat en enda kompis. Pårikigt. En ensam vecka kanske blir en långsam sådan.

sen i måndags har jag haft 45kronor att leva med. pågrund av dålig planering och impulsiva handlingar. Dvs en svindyr vinterjacka, överkonsumering av filmfestivalen, lite nya unna-mig kläder, oförutsedda kostnader och otänksamhet på helgerna där man råkar bjuda alla på öl. min planering var icke närvarande och det slutade med att när jag gjorde nytt pass i måndags drogs mina survivalmoney och jag har alltså 45kronor kvar. Det här kanske är en helt okej budget för många men inte när man bor ensam. Då behöver man planering. Min sämsta sida. Nu har det bara gått två dagar men hittills har set gått bra. Måndag spenderade jag inga pengar alls, och dessutom planerade jag upp min tid. Efter jobbet: spinning, sen hem. Jag tog vad som fanns att äta hemma. En dags överlevnad. Igår. Planer då med, gym med Mira sen en festivalfilm därefter återigen hem och tömma huset på resurser som finncrisp och ägg. Med tanke på detta nollspenderande har jag idag planer att spendera.. Go all out. Se en film efter jobbet och sen köpa en gul lök och tre mjöliga potatisar till linssoppa. Och så ska det räcka för typ tre dagars mat.
Hela den här grejen känns rolig. Känns som om jag är mitt uppe i två överlevnadsveckor. Det känns tacksamt att jobba dessutom för att fylla upp tiden.
Jaja nog om pengar det löser sig alltid och är egentligen meningslöst.

imorse när jag gick ut i det bitiga vädret så kände jag så starkt med musiken och stämningen och tillfälllet att jag började gråta. Stillsamt. Jag känner hur jag håller på att hitta hem till mig själv. Vaje dag är inte längre full av någon slags tvekan om mig själv. Jag har lust med saker igen. Jag har makerat tillräckligt nu, jag gör inte saker jag inte vill för andra längre. Och det är inte längre jobbigt de stunderna när människor jag tycker är tråkig för att jag inte går ut och festar en fredag. Människor kommer alltid att ha problem med att man gör som man vill. Varje dag är inte längre en stormvåg av hundra känslor och insikter utan just nu ganska alldagliga med kämpande av fasta rutiner. Och det går ganska bra och vettigt.
Trapporna jag går i nu med pumpande mjölksyra efter ett träningspass känns så mycket lättare nu när mina ben är starkare.
Jag känner mig för varje dag starkare i mig själv och min identitet. Jag tar också tag i saker mer, äntligen har jag hittat lusten och värdet i mig själv. Att jag vill ordna saker. Göra saker för mig själv, ta hand om mig själv, uppskatta mig själv.
Jag var inte i närheten av här för ett år sen. Då tvekade jag och kämpade med min självbild. Var hemma och sa att jag var sjuk, fastän jag aldrig var sjuk. Jag tvekade på mig själv i många situationer.
Som på brandövningen. Förra året var jag rädd för att släcka elden. I år kände jag att jag kan och släckte den with no mercy. Haha herregud.. Jaja.
Vilket himla inlägg.

ps, bara mina erfarenheter från en enda arbetsplats och förhoppningsvis inte sanning överallt

människor är så lustiga i olika situationer. Jag älskar att studera dem i biblioteksmiljö, träningsmiljö, jobbmiljö, tunnelbanemiljö -framförallt underliga i tunnelbanemiljö. kan jag tycka. Men det kanske är för att tunnelbanebeetende blir så tydligt och ofta när man åker flera gånger om dagen.
i arbetsmiljö har jag funderat främst över könsroller, det märks nämligen väldigt tydligt. alla har sin plats och vi har visserligen en kvinnodominerad arbetsplats men de två utmärkande männen är två olika typer:
En gubbe som vill göra allt för att trycka ner dig får mina kvinnokollegor som inte orkar stå upp för sig själv att gråta, ställer krav, är divig, tror att han har chefsrättigheter. Och bara är allmänt gubbig och bitter. Jag låtsasler varje dag åt honom. Han har aldrig varit arg eller sagt någonting dumt till mitt ansikte men gör han det så vet jag redan i förväg en massa meningar jag tänker spotta ur mig. För det bubblar inom mig när jag får höra att han trycker ner mina kollegor. Sakta men säkert, bitter gubbe går på osäker tjej som har det svårt nog.
Typ 2. Yngre, rocknroll. En konstnärstyp som gör annat vid sidan om och liksom glider. Glider på allt, med stilen och latjobb. Han glider med i att folk genom hans sätt att se upp tror att han är en god människa med goda avsikter och en bra människosyn. Men ibland kommer de andra sidorna fram, nämligen när någon av alla tröttaxlade kvinnor lämnar över lite ansvar till honom - ber honom att bidra. Då regnar glåporden. Kärring, kärringjobb. Och dylikt. Och jag vet ju att som han behandlar andra behandlar han även mig när jag ber honom dela på vårat arbeta lika och jämnt. Då vet jag ser och förstår och smyghör hur han tycker att det är kvinnogöra att vi kvinnor bara gnäller och inte kan göra någonting själva. Det är förjävla tröttsamt. Båda typerna. Jag har lust att skriva ett brev till vardera och lämna innan jag slutar. Eller så går jag som nu och väntar. Väntar på ett tillfälle när dem bär samma tynga börda som vi andra och tillslut brister. För jag kommer att prata tillbaka. Från oss alla till er alla.

en dag

det bästa som har hänt november är filmfestivalen. jag vill se höra och gå på allt! klä upp mig, gråta, känna, springa på folk jag känner, få en drink, vara i filmen jämt. november alltså. jag är skitnöjd.

ordnar inför visum och fattar litegrann att jag kommer vara i värmen när det är som mörkast här.

neil young i lurarna och en bra magkänsla, sådär en måndag. jag känner in en ny frisyr och är faktiskt riktigt bekväm i den. snart sätter filmfestivalen igång och jag ser verkligen framemot att få se fantastiska filmer ibland ensam ibland med vänner. det kommer bli en grym vecka.
indien närmar sig dessutom. ah. jag kan knappt tro det.

att strosa planlöst tidigt en onsdag med grizzly bear i öronen. låta mensvärken värka gå med fyra knoddar på nordiska museet och gå förbi vissa delar för att det är så tråkigt. dricka det äckligaste kaffet bara för att få i sig något när man struntar i morgonalarmet. visa ett barn lite uppskattning och märka att det är precis det som det barnet behöver för att den inte får kärlek hemma. och så mensvärk känsla. couscoussallad i matsäck -får jag gå tidigare idag? kan jag gå redan nu klockan 1? att plötsligt ha skitmycket tid. det är sällan jag vet inte hur man dödar tid, använder tid, jag vet bara att jag i vanliga fall inte har så mycket tid nej inte mycket fritid. but then again. vad skulle man ens göra av all tid.