sprawl

månadskifte- kan man säga så? hursom vi gör det bästa av det här, den här månaden, jag tror på det här. det känns och blir typ min sista månad i sverige för i år (haha osannolikt!) har blivit så sjukligt peppad på indien! kan knappt vänta, men får fylla min tid med allt värdefullt som ju faktiskt finns här.

alltså helger. världens bästa grej, att få så många timmar och ägna sig åt precis vad man vill. fredagskänslan var på topp och jag hann med koreansk restaurang, marie laveau, södrateatern cumbakväll, afrikansk dans, filmen catfish, lååång sconesfrulle, indientankar planering och snack. åså världens goaste sällskap.
och nu är jag påväg hem för att kolla på så mycket bättre tänkte jag, i all enkelhet med en kopp te. imorgon är det sovmorgon och stockholms filmfestival närmar sig med stormsteg. jag har bokat massor av film! det ska bli världens bästa november tänkte jag. varma bad varje dag, afrodans, core, te, vänner, lek med barn och en jädrans massa film!

asså vilken fredag. man är ju aldrig utvilad då, förutom idag! tone och jag gick på koreansk restaurang never been och det var givetvis amazing. sen hamnade vi hos mig och drack kaffe som två andra tanter.

igår: felicia kom hit jag stina och filla promenerade till sushin och tog med. hade en sushi, tvseriekväll. alla klev upp på morgonen åt frulle och gick tripp trapp trull. en åt gången. värd morgon.
idag. ikea i barkaby sen massa städ och tillslut bubbel med stina för att fira att imorgon är det fredag!

det finns egentligen inget att säga man får bara skratta åt allt, slösa pengar, leva, knega och stanna upp - syna. lyssna på radio
äta nudlar
komma ihåg en serie
ta sig upp ur en skön säng varje morgon.

min kropp är utpumpad av träning det blir bara kallare för varje dag och jag hade glömt bort hur det känns hur det är att frysa men! jag har en ljuspunkt jag vet bara inte kan man bestämma sig för att vara lycklig bestämma sig att saker är bra? trots något tryck i bröstet när allt är bra.äsch vet inte ens vad jag babblar om någonstans.
jag slutar aldrig förvånas över hur olika vi är man utgår från att alla är och tänker som en själv sen blir mn vuxen sväljer och tänker en gång till tänker helvete är det verkligen sant kan det verkligen vara såhär.
jag kan ju ändå avsluta med att jag är kindoff glad över att vara jag och att dem jag umgås med (märk väl inte jobbarkompisar osv) är dem som de är.

såna här inlägg är anledningarna till varför jag inte ens borde ha en blogg.

den här helgen kan jag leva länge på. tack

sitter i kockkläder på jobbet, har hoppat in i köket under dagen. det var skönt med en paus från barn. ryggrn värker litegrann men jag känner hur allting är möjligt. vad man vill och kan göra.

ligger helt utslagen i min soffa helt fylld av kärlek. till mina fantastiska vänner. vaknade med huvudvärk som botades av stinas fina kaffefrukost. vi hade en felicia på besök i soffan också. nu ligger jag i soffan med en filt och ska läsa ut en bok.
om ett tag ska jag och stina promenera intill stan och jag ska möta min mamma som förhoppningsvis bjuder sin panka dotter på middag.
men det jag egentligen menar eller nått är att jag älskar detta ständiga häng. att jag och vänner alltid hänger vi bara är. nästan jämt. det är det man vill uppnå. jag mår skitbra av en kollektivkänsla där alla får berätta om sina drömmar, planer, få kloka råd och få höra att allt alltid löser sig tillslut. någon speöar lite gitarr någon tipsar om en film vi planerar sleepovers med morotskakebak spelkvällar och göra egen sushi. vilken sjukt vacker höst alltså.

varje lördagsmorgon borde vara såhär. man vaknar av sig själv helst med persiennerna nere sen ligger man och drar sig så länge man har lust. tillslut kliver man upp sätter på musik/christer i p3 och äter frukost för länge.

jag brukar inte men fyfan vad jag hade ångest igår. visste inte vad jag skulle göra hela dagen var det bara så, och småsaker la sig som små byggstenar på. idag är den mild. jag sitter i ett mörkt personalrum och har fått en paus. lyssnar på morgonpasset och försöker byta inställning. jag har ju förfan bokat indien och ska åka med en av mina bästa vänner i en jäkla månad i vinter. det om något är så bra att det känns overkligt

hej sitter i det dunklaste personalrummet och inser att det här är lowest point. blogga på rasten, från en iphone men ville väl bara få ner i text hur jäkla rörd jag är just nu har just fått finsång av 40barns ärliga små röster, de överraskade mig tillsammans med fröknarna och jag fick en fin bukett med blommor och en present. Bara det att de har tänkt på mig? bästa fredagen! dessutom slutar jag klockan fyra idag. hallelluuuja!