sprawl

-Nummer ett är helt klart orättvisor och där finns mer än nio arga konflikter/bekymmer/situationer att hämta.
-Men det gör mig arg när min chef utnyttjar sin position och bara är allmänt dum för att hon kan och jag är i beroendeställning till henne
-Det gör mig arg när jag får höra att vänners pojk/flickvänner varit dumma och mina vänner fått acceptera
-Jag blir arg bara jag tänker på sl. In i det minsta. Därför ska det bli slfritt för min del så snart så snart. Jävla överprisade överbefolkade skitbolag.
-Det gör mig arg när människor inte tar vara på sina barn och ibland när de tutat i barnen dumma värderingar. Typ att det är ok att slåss eller något som är tydligare: jag är kille stark och stor och tjejer små ynkliga som ska leka med dockor och jag får vara dum mot. Nej det funkar inte så en barnkropp är en barnkropp som ska få känna sig obegränsad med nyttiga roliga valmöjligheter.
Eller när de sagt till sin 8åring: kvinnor ska äta bara sallad.
-Politik gör mig arg. Som han som sa att "vi har köpt lägenheter till våra barn, det är bra det kan alla göra" aaaaaaaaa... Jag har förträngt hans namn. Det är ändå inte värt att komma ihåg. När mona sahlin avgick annan hemsk dag, och alla sorgliga tillfällen som när vi går med i eu unionen eller apoteket säljs ut. (låt inte det hända med systemet)
-Ideal gör mig arg. Att alla är ätstörda. Vi lever bara ett liv och det viktigaste är inte att må bra med livsglädjen i behåll utan att det är att vara smal? Vi accepterar skyltdockor med revben. Man är lite dummare om man är tjock osv. Det här är helt ohållbart sorgligt och något jag kan tänka mig att jobba med eller ska man säga mot? I framtiden. Det är synd om oss alla som har tankar som upptar för mycket tid och kraft istället för att leva. Det gör mig arg att mAn vet att man har påverkats, vill bara krama tonårsjasmin och banka in lite vett.
- det gör mig arg när människor är otrevliga och typ letar konfrontiationer mest för att de människorna snor så jävla mycket energi som man hellre behåller och de är svåra att bemöta. Usch. Tuben är en plats för sånt ibland.
- det gör mig såklart arg när jag tänker på människor som tryckt ner mig, förminskat mig och jag inte haft självkänslan där utan nästan trott att det är ok. Att människor kommit undan med sånt. Trycka ner en i ens fotsulor och man bara sväljer. Nä. När jag tänker på att många befinner sig i såna situationer blir jag både arg och ledsen.

Men. Vilket deppigt inlägg det blir om man jämt ska vara arg. Fast det är bra och nyttigt att vara arg också. Det bäddar för förändring.
Jag tycker ändå jag har mer hopp än ilska. För så fort jag är arg är det någon som gör en god gärning, eller jag blir rörd av någon eller påminns om något vackert minne. Och så väger det över den där argheten. Det är en skön känsla ändå. Det finns mer bra än dåligt.